hannawiksten

återigen känner jag mig själv alldeles för bra för mitt eget bästa.
eller så är det precis just den medvetenheten som fungerar som en självbevarelsedrift.
efter alla svackor, när jag verkligen släpper min yttre fasad, följer en djup analys
och jag sorterar upp var problemet ligger och varför - men den blir alltid likadant iaf,
tillbaka till en svacka.
det kanske är oundvikligt när man är som jag, alldeles för mycket självkontroll slutar
tillslut i krasch eftersom trycket måste lättas på, på något sätt. jag är mitt eget
försöksobjekt som analyseras om och om igen.


bara några dagar kvar till en obeskrivligt efterlängtad resa åt sydväst!
äntligen.