hannawiksten

jag börjar bli rädd för mig själv och nej, det är inget att rekommendera.
vet inte vad jag föredrar, att ha tillräckligt bra självinsikt så att jag iaf förstår vad jag håller på med och kan analysera mig själv ut till den yttersta gränsen, eller att vara lyckligt ovetande men tillika den samme..
usch, jobbar på att rätta till mina fel och inte bara analysera dom.
men jag är mer av en grubblare än en arbetare.

konstaterade nyss att man borde kunna stänga av hjärnan vid lämpliga tillfällen,
av ren självbevarelsedrift.
oftast är det bäst att bara låta verkligheten tala för sig själv, utan att sväva iväg i fantasin.
allting går upp och ned som växelströmmen, och jag vill helst av allt bara leva mitt liv
i effektivvärdet tack.
borde jag ha skrivit det som fråga 11 på fysikprovet, kanske skulle ha uppskattats av irfan?
11. jag har lärt mig att relatera växelströmmens sinuskurva till mitt eget liv.  

det är mycket tigrar nu, men det känns bra!
ser ljuset i tunneln, och sen är jag ju faktiskt intresserad av hela området.
lätt att glömma bort det efter ts fina små utbrott..

dessutom snart julafton, som jag faktiskt ser fram emot.
inte för att den blir som den brukar vara (för det är den ju verkligen inte), utan just för att den blir ovanlig.
blir jag och emil, hemma framför tv;n och kakelugnen med julgodis och förhoppningsvis en hög nya böcker och filmer att fördriva tiden med.
det ska bli skönt!

music maestro
flashing lights - kanye west
kidsos - sebastian ingrosso
aeon - antony and the johnsons


var är snön?