hannawiksten

jag har bott i samma hus med mina föräldrar och brorsan i hela mitt liv.
17, snart 18 års tid. jag har aldrig tyckt om att saker förändras, och jag är beroende av vanor och rutiner.      men nu ändras det, bigtime.

tänk att det som tog mest var köksbordet.
ganska otippat var det, men ändå.
allt de andra, som nästan alla möbler i biblioteket, bokhyllor, säng, tv;n i köket mm.,
det tog inte alls lika hårt. 
men, de kommer ju inte försvinna, och jag kommer ju återse sakerna igen men det kommer ändå inte vara samma sak.
hela min tillvaro, mina vanor vänds upp-och-ner.
det känns som att någon har dragit bort mattan under mig.

just ja, pappa drar ju också.