att mäta sitt liv i Olympiader

gick igenom detta mastodontverk över mitt liv och hittade ett gammalt inlägg
om OS i Peking som just då var över:

"nu är det 4 år kvar till os i london 2012, men innan dess så är det ju vinter-os i vancouver 2010.
jaja, tänkte jag fyra år det är ju inte så lång tid - men då är jag 21!
vem vet var jag bor, om jag studerar eller jobbar, eller ingetdera... framtiden är oviss och en aning skrämmande.
snart måste jag själv fatta besluten, hua."

- 24 augusti 2008

känner spontant att dom fyra åren gick fort, men samtidigt känns Hanna 17 år som en evighet sedan. för att besvara mina egna frågor lite kort:
jag bor i göteborg med min själsfrände Peter, har studerat 15 hp franska och 15 hp idéhistoria efter gymnasiet, jag jobbar sedan i januari som långtidsanställd vikarie på en förskola. framtidsplanen är att jobba ihop pengar till en vintersäsong i alperna nästa år, läsa lite japanska på distans i höst som det ser ut nu, tågluffa i europa i augusti med Peter, och innan hösten 2013 ha bestämt mig för en utbildning och börja heltidsplugga.
skulle den planen följas någorlunda så skulle jag isf till nästa sommar-OS i Rio de Janeiro 2016 just blivit klar med en kandidatexamen i någonting? det är långt dit, till Hanna 25.

dock måste jag nog säga att Hanna 21 inte känner samma framtidsångest som Hanna 17.
även om jag inte har en aning om vad jag kommer studera, så känns det okej.
slump och tillfälligheter styr nästan allt, men det löser sig ändå. det är nog den största lärdomen Hanna 21 bär med sig, iaf till OS 2016.


RSS 2.0